En vecka har gått...

... sen vår bästa, finaste, finaste , älskade pappa somnade in. Han fick ha oss fyra barn och vår mamma hos sej hela tiden. Svårt att förstå vad vi varit med om men det kändes fint och svårt på samma gång.
Nu hoppas jag han har det bra utan sjukdom och att han är med sin bror som begravdes två dagar innan pappa dog. Dom var flygintresserade båda två så dom har mycket att prata om. Dessutom är en av hans flygkompisar också där han är nu så dom kan bygga modeller hur mycket dom vill. Det finns säkert finaste balsaträet där. Min brors svärfar som han gillade väldigt mycket är också där så ensam är han inte.
Han var världens bästa pappa och vi har haft det så bra. Vi har världens bästa mamma också som vi får ta hand om nu och se till att hon får det så bra som hon kan få.

En stickning har varit bra att ha när vi varit hos pappa. Det blev ett par sockor som jag ska vara jätterädd om.

Lite stickat...

... och annat pyssel har det blivit. Men julbak och julpynt här hemma blir lite pö om pö just nu. Vår älskade fina pappa mår inte bra så vi syskon turas om att vara hos mor o far dygnet runt. Vi har suverän hjälp av hemtjänst och palliativa teamet också. Dom är helt otroliga! Då kan vi få tid att ägna oss åt mamma också.
Den här julen kommer att bli annorlunda, men vi tar den som det blir. Känns så bra att han kan få vara hemma i sitt rum omgiven av 26 av alla hans flygplan han byggt under alla år. Han började bygga flygplan i tidiga tonår. Nu är han 83 och det var inte längesen han byggde det sista.
Nu vill vi bara att tiden han har kvar ska bli så bra det bara går.