lördag 23 mars 2013

Röjt lite...

... i skåp och garderob. Garderoben har inte fått så många röjningar på dom 39 år vi bott här så det var på tiden. Mycket "skrot" man glömt att man hade. Hittade bl.a. en tröja jag fick garn till av min mamma när jag fyllde 25. Trebello hette garnet. Ett par turkosa vantar jag virkade någon gång i tonåren.
I skåpen plockades knappar, band och spetsar fram och fick fin förvaring och ska inte in i skåpet igen. Och det var ju riktigt kul att sortera knappar! Jag tyckte om att leka med knappar när jag var liten och det sitter tydligen i.



Ett par diplom hittade jag också. Dom hade jag helt glömt bort, men kul att hitta.

lördag 16 mars 2013

Men nu så...

... tror jag i alla fall! att det får bli paus i vantstickningen för nu är strecket fullt.
Därför färgade jag sjalgarn i stället för vantgarn idag. Man blir ju så sugen att sticka i sitt nyfärgade garn bara  för att se hur det blir. Så nu får sjalmönstren komma fram ett tag.

Jag har färgat med Zenits yllefärg briljantröd och briljantorange på ekologisk merinoull från Viola Schavon. Och det är så jäkla kul att färga garn!!!

söndag 10 mars 2013

Kan ju bara inte låta bli...

... att sticka vantar!
Ett par Dalahästvantar i merinoull blev det den här gången. Det turkosa har jag färgat själv med yllefärg från Zenit. Garnet har jag köpt från Viola Schavon och det är mjukt, skönt och perfekt till vantar.


Lite garnpyssel har vi haft för oss också, barnbarnet och jag. Hon fick välja garn och färger eftersom hennes mamma så gärna vill ha vantar med alla färger. Det blev entrådigt Järbo Gästrikegarn och Jeaba kallfärger. Känner mej riktigt pedagogisk som låter henne färga. Hon lär sej ju vad det blir för färger när man blandar gult o blått t.ex. Och kul är det och fint blev det! Hon ska få lära sej sticka också när hon ber om det. Tror på det att när viljan och frågan kommer om att få lära sej nåt är man mogen för det också.

söndag 3 mars 2013

Inte en enda vante!

Däremot mössor och halskragar. Man måste ju variera sej lite i stickningarna så man inte tröttnar. Den risken vill jag inte ta!
Kan t.om. variera halskragarna med mössan också.

 Den vita är en liten egen komposition som ska iväg på äventyr framöver.