Allhelgona

Nu är det fem månader sen olyckan med våran M. hände. Det gör fortfarande lika ont men på ett annat sätt. Man börjar förstå nu att det har hänt och att han inte kommer tillbaka. Vi var till graven i fredags med en krans i form av ett hjärta som jag gjorde med mossa o granris. Mossan tog jag på våran gräsmatta där han har gått så många gånger. Det blev en kvist ljung också.

Eftersom jag hade bussresan till syfestivalen bokad till lördagen då minnesstunden i kyrkan var, så tände vi ett ljus vid graven o ett i kyrkan på fredagen. Och det kändes fint och bra...