tisdag 7 augusti 2012

I stället för...

... att städa ett par rum ( som inte ens behövs städas) som jag brukar göra på tisdagar för att det inte ska vara så mycket kvar till onsdagen, så har jag börjat sticka på ett par fina vantar. Det var inte så svårt! Tänk att man måste åka på en smäll som den jag fick förra veckan för att fatta att man måste säja nej till sej själv också. Jag kände mej inte alls bra på måndagsmorgon och på onsdagen gick jag till doktorn. Det ska man ju inte heller göra i första taget! Förstås!!! Mitt EKG såg lite konstigt ut och då måste man till sjukhus... i ambulans! Jag! Fy vad drygt! Smög in i ambulansen så ingen skulle se mej. Vad knäpp man är! Väl i Falun togs mer EKG och en massa prover som var bra allihop. Däremot hade det "lilla" magsåret infunnit sej, så nu får jag äta "plåster", som min son säjer, ett tag framöver.  Har nog stressat upp mej på skitsaker men nu får det vara slut med det! Så det så!!! Nu har jag skrivit det här så då måste jag hålla det också. Förhoppningsvis blir jag en trevligare människa då också!

5 kommentarer:

  1. Jag skickar många tänker-på-dig-kramar!

    Tyvärr delar du dilemmat med många och även med mig att kunna säga nej. Jag förstår heller inte varför det skall vara så grymt svårt ord att ta i munnen. Samtidigt är vi väl människor om tycker så mycket är roligt- tyvärr måste man säga nej även till roligheter ibland. Jag har själv varit tvungen att lära mig mer och mer att säga nej efter sjukdom.

    Många kramar

    SvaraRadera
  2. Usch och fy! Måste ta hand om dig! Ibland måste man vara egoist för att inte ramla ner. Jag jobbar på det! Kramar om dig =o)

    SvaraRadera
  3. Ja du sätter verkligen ord på det som lika gärna skulle vara om mig.
    Du fick en riktig tankeställare så nu...

    SvaraRadera
  4. Jag skickar också många tänker-på-dig-kramar!
    Gör du bara sådant du verkligen vill och känner att du orkar!!
    ASSI

    SvaraRadera
  5. Fy vad orolig jag blir för dig Inger. Du måste vara rädd om dig och bara göra det som behövs och är nödvändigt. Tyvärr har jag inte hängt med riktigt på slutet som du kanske märkt. Har själv lite svårt med stressen och lite bekymmer kring barnen. Hoppas dock att både du och jag får en fin och lugn höst. Krya på dig!

    SvaraRadera