En katt mössa igen då!

Förra mössan provad och bedömd av barnbarnet. För trång och svart gillade hon då inte. Så det blev att leta i farmors garnlager och bestämma själv vilka färger hon ville ha. Vi får se när hon kommer om det blev som hon tänkt. Den hon inte kunde ha har vi bestämt att hennes lilla kusin kan få.

Då så...

...var den klar, kattmössan! Hoppas bara att barnbarnet vill ha en mössa med "Tommar" på nu. ( Tom heter deras svarta katt) Tänkte hon skulle få den när hon fyller 5, men jag kan nog inte hålla mej tills dess. Otålig farmor!

Det är då för tur...

... att det finns stickning. Efter en jobbig sensommar då jag känt att nåt inte varit bra men inte förstått var det var. Och jättejobbiga veckor med magsår och panikångest/depression så har i alla fall min sticklust hållit i sej någorlunda. Värre var det med matlusten, så några kilo lättare är jag nu, men det håller jag på att ta igen. Det här är nog det värsta jag varit med om tror jag. Har fått medicin och det känns bättre nu och hoppas det blir ännu bättre om några veckor. Nu kan jag förstå alla som har och har haft ångest. Fruktansvärt! Min stackars snälla "gubbe" har fått hålla mej sällskap och ingen mat har han fått heller. Jodå, han fixade så att vi fick mat båda två. Han är guld värd!
Nu ser jag fram emot syfestivalen i oktober och hoppas på mycket inspiration då.
Mina kattvantar är klara och en Traveling Women har det också blivit på dom här veckorna. Har påbörjat en mössa med katter till yngsta barnbarnet också. Sen blir det nog mer vantar.

Stickning ÄR bra!!!

Varför ...

... måste det vara så orättvist ibland. Det ofattbara har hänt igen. En av våra barns kusiner avled natten till måndag. En ung, fin tvåbarnsmamma på 35 år. Även om hon hade en lungsjukdom så var det alldeles för tidigt. Hon var en glad person som gillade att pyssla och vi fick lite av hennes alster av min svägerska, hennes mamma i måndags. Ska vårda det ömt!

På stickfronten är det vantar som gäller just nu. Det blir bra som julklappar. Få se hur många par det hinner bli innan jul.

Vantarna ...

... klara som jag började sticka i stället för att städa.

Sen har jag yngste sonen hemma på besök från Gibraltar. Klart att han får ha morsans stickfåtölj då att bre´ut sej i.

I stället för...

... att städa ett par rum ( som inte ens behövs städas) som jag brukar göra på tisdagar för att det inte ska vara så mycket kvar till onsdagen, så har jag börjat sticka på ett par fina vantar. Det var inte så svårt! Tänk att man måste åka på en smäll som den jag fick förra veckan för att fatta att man måste säja nej till sej själv också. Jag kände mej inte alls bra på måndagsmorgon och på onsdagen gick jag till doktorn. Det ska man ju inte heller göra i första taget! Förstås!!! Mitt EKG såg lite konstigt ut och då måste man till sjukhus... i ambulans! Jag! Fy vad drygt! Smög in i ambulansen så ingen skulle se mej. Vad knäpp man är! Väl i Falun togs mer EKG och en massa prover som var bra allihop. Däremot hade det "lilla" magsåret infunnit sej, så nu får jag äta "plåster", som min son säjer, ett tag framöver.  Har nog stressat upp mej på skitsaker men nu får det vara slut med det! Så det så!!! Nu har jag skrivit det här så då måste jag hålla det också. Förhoppningsvis blir jag en trevligare människa då också!

Nu har jag...

... tre roliga projekt på gång. Ska i fortsättningen bara göra det jag tycker är kul och inte ta emot beställningar. Bara till nära och kära.
Ska lära mej den svåra konsten att säja nej och inte må dåligt när jag nångång säjer nej till vad det nu är. Förstår inte vad det är för fenomen som gör att man mår så dåligt då och vet att jag inte är ensam om det. Och det är bara jag som kan göra nåt åt det. Det är ju ingen annans fel. Säjer jag ja hela tiden till det som folk ber mej om fast jag egentligen inte vill eller orkar så vet dom ju inget annat. Till slut säjer kroppen ifrån och ett litet magsår yppar sej. Hade väl egentligen redan bestämt mej för det här men lite sent då.
Stickar gärna det jag vill och det blir ju en hel del så vill nån ha av det så går det hur bra som helst. Mina älskade, älskade barnbarn vill jag ju också passa så mycket jag orkar, och det är där det är svårast att säja nej när jag inte orkar. Men måste lära mej det och inte ha dåligt samvete. Det är ju inte så kul att komma till en grinig farmor och oftast vill jag ju ha dom här.
Nu har jag klagat av mej lite och det är inte ofta jag gör det heller.
Nej, nu får det vara nog klagat!
Ett nyinköp har det blivit också! En ny nystmaskin som inte flyger av bordet när jag nystar. Riktigt kul att nysta nu. Ska nog shoppa lite garn också. Behöver lite tröstshopping nu tror jag.